Ukraina har varit självständigt i 35 år. Landets katoliker har under samma period fått en religiös frihet som biskop Vitalij Skomarovskyj beskriver som verklig, samtidigt som kriget fortsätter att prägla vardagen.

Skomarovskyj är biskop i Lutsk och ordförande för den katolska biskopskonferensen i Ukraina av latinsk rit. I en intervju med Vatican News beskriver han självständigheten som en kort period i landets långa historia, men som en period med stora förändringar.

Religionsfriheten blev verklig efter självständigheten

Den sovjetiska tiden följdes av ett självständigt Ukraina där människor fick möjlighet att bekänna sin tro öppet. Friheten blev inte bara en formulering i lagtexten, utan en del av det religiösa livet.

Varje person kan enligt biskopen bekänna sin tro och vittna om den. För kyrkorna har det inneburit möjlighet att bygga upp församlingar, återuppta verksamhet och ge den kristna tron en plats i det offentliga livet.

Today we enjoy a real freedom of conscience. The current war has made me understand how priceless peace is for any nation.

De 35 åren har samtidigt innehållit ekonomisk kris under 1990-talet och en lång återhämtning. Den utvecklingen avbröts inte av ett enda krigstillfälle. Sedan 2014 har Ukraina i praktiken levt i krig, och Rysslands fullskaliga invasion 2022 gjorde konflikten större och mer förödande.

Kriget har förändrat synen på fred

Skomarovskyj talar om det pris som människor tvingas betala för att försvara sitt land. Församlingar och familjer lever med förlust, osäkerhet och ett samhälle där kriget har trängt in i nästan alla delar av livet.

Han hänvisar också till Johannes Paulus II:s varning om kriget som ett stort gissel. Den formuleringen har fått en konkret innebörd i Ukraina, där de militära åren har gjort fredens värde tydligare för många.

Stöd från andra länder når kyrkan i Ukraina

Parallellt med krigets förstörelse har en internationell solidaritet vuxit fram. Materialt stöd och andlig hjälp har kommit från olika delar av världen. Biskopen beskriver stödet som en uthållig kedja, inte som en kortvarig reaktion.

Det handlar om hjälp till människor som har tvingats lämna sina hem, men också om stöd till kyrkans arbete i landet. Församlingarna försöker finnas kvar där befolkningen lever under tryck och där behovet av praktisk hjälp möter behovet av bön och gemenskap.

För den katolska kyrkan i Ukraina går därför självständighet och krig inte att skilja åt. Friheten har gjort troslivet möjligt. Kriget har samtidigt visat hur snabbt ett samhälles grundläggande trygghet kan gå förlorad.