Den australiska teologen Tracey Rowland avvisar bilden av henne som amerikansk nykonservativ. I stället beskriver hon sig som paleokonservativ och presenterar en kommande samling politisk-teologiska essäer som ett angrepp på den katolska traditionens så kallade Whig-thomism.

Rowland skriver om saken i Catholic World Report, där hon bemöter reaktioner på en tidigare text. Diskussionen började efter att hon kallats «darling of the American neo-cons». Hon påpekar att hennes doktorsavhandling, Culture and the Thomist Tradition, var kritisk mot den amerikanska nykonservativa traditionen och att hon inte har tagit tillbaka den kritiken.

En bok om katolsk social teori

Förlaget Bloomsbury arbetar med en samling av Rowlands essäer i politisk teori. Boken ska enligt henne ges ut i maj 2027 under titeln Catholic Social Theory Unwhigged. Ordet ”whig” kommer från brittisk politisk historia.

Rowland kopplar begreppet till en form av katolsk samhällsteori som enligt henne har tagit intryck av liberalismens politiska arv. Den avlidne Michael Novak beskrev detta som ”Whig Thomism”, skriver hon. Den nya boken ska fungera som en samlad kritik av denna riktning.

Hon räknar Alasdair MacIntyre bland sina intellektuella förebilder. MacIntyre sade i en intervju att han, sedan han förstått vad liberalism var, inte ville ha något med den att göra. Rowland återger också den politiska vitsen att nykonservativa är liberaler med tonårsdöttrar.

Skillnaden mellan Whig och Tory

Rowland använder brittiska politiska kategorier för att skilja mellan nykonservatism och sin egen position. En nykonservativ kan enligt henne vara monarkist och fortfarande bära på liberala impulser. I amerikansk politik menar hon att sådana personer ibland har en nostalgisk relation till Storbritannien och huset Windsor.

Den paleokonservativa hållningen är mer konsekvent, hävdar Rowland. Hon skriver att paleokonservativa aldrig hade några liberala perioder. De håller i stället personer som Immanuel Kant, Otto von Bismarck, Voltaire och Jean-Jacques Rousseau i förakt.

Rowland beskriver sig därför, med brittisk terminologi, som en Tory snarare än en Whig. Hon tvivlar samtidigt på att den kommande boken får en positiv recension i den nykonservativa tidskriften First Things.

Revolutionerna som skiljelinje

En central skiljelinje gäller revolutionerna. Rowland räknar den franska revolutionen, den amerikanska revolutionen och den sexuella revolutionen till de omvälvningar som format den moderna politiken. Den konservativa tradition hon försvarar har enligt henne motsatt sig varje revolution sedan och inklusive reformationen.

Resonemanget är mer politiskt än kyrkorättsligt. Rowland utvecklar inte någon lära om försoning eller bikt i de faktakort som ligger till grund för denna text, trots den rubrik som användes av det ursprungliga materialet. Hennes ärende här är i stället att placera sin egen katolska samhällsteori i konflikt med liberalismens arv.