Tre kristna byar vid Libanons södra gräns har blivit frontlinje i ett krig som invånarna inte valt. För att återvända till Ain Ebel, Rmeich och Debl måste de resa i organiserade konvojer genom vägspärrar och områden under israelisk militär kontroll.

Byarna kallas lokalt ”Motståndets delta”. De är de sista bebodda kristna samhällena i Libanons gränsregion. Efter att striderna mellan Israel och Hizbollah trappades upp till ett fullskaligt krig 2024 har invånarna mött dödsfall, förstörda bostäder och en växande isolering från resten av landet.

Resan börjar före gryningen

Avfärden sker omkring klockan fem på morgonen. Konvojen består vanligen av omkring 30 personbilar och lastbilar och leds av Caritas och FN-styrkan Unifil. Med följer humanitär hjälp till byarna.

Den första längre väntan sker vid en vägspärr bemannad av den libanesiska armén. Passagerarna måste stanna kvar i fordonen i timmar. Även under sommarvärme får de inte gå ut. Färden, som tidigare tog ungefär två timmar från Beirut, kan nu pågå i tolv timmar eller mer. I vissa fall når konvojen byarna först efter klockan sex på kvällen.

Frågan följer resenärerna under dagen: får konvojen fortsätta, eller måste den återvända till Beirut efter timmar av väntan?

Kontroller och ockuperade vägar

De vanliga vägarna är skadade eller inte tillgängliga. Efter arméns kontroll går färden vidare på vägar genom områden som står under israelisk ockupation. Israeliska flaggor kantar sträckan. Soldater kan ses i byggnader som de tagit över, medan israeliska militärfordon kör bredvid konvojen.

Vid Naqoura syns Medelhavet från vägen. Invånarna får inte längre ta sig ner till havet. Där börjar ännu en väntan innan färden kan fortsätta.

Flera invånare beskriver resan som förödmjukande. De befinner sig i sitt eget land men måste vänta på tillstånd från en utländsk militär för att nå sina hem.

Byar kvar mellan förstörelse och oro

Flyganfall hörs under resan och spåren efter dem syns på kullarna runt vägen. Det ökar rädslan för dem som färdas tillbaka, även när konvojen tillfälligt står stilla vid en kontrollpunkt.

En invånare sade till EWTN News: «Ibland väntar vi en hel vecka på att få godkännande och kunna återvända till vår by.»

Flera familjer har förlorat släktingar och fått sina bostäder skadade. För dem är återvändandet inte en normal hemresa utan en tillståndsprövad färd genom ett militärt landskap. Konvojerna går nästan dagligen, men varje avresa följs av samma osäkerhet: om vägen öppnas, om väntan förlängs och om någon alls får komma fram.