I Ostia dog Sankt Monika år 387, nära den antika hamnstaden vid Tibern. Nästan tusen år senare hade platsen för hennes grav fallit ur minnet. En utgrävning 1430 förändrade historien om relikerna, som i dag finns i en särskild kapellplats i basilikan Sant’Agostino i Rom.
Graven låg under altaret i Ostia
Monika var mor till Augustinus och hör till den tidiga kristendomens mest kända gestalter. Det äldsta arkeologiska belägget för hennes grav är en metrisk gravinskrift av konsuln Anicius Auchenio Basso. Den pekar ut gravplatsen i Ostia.
På 1400-talet sökte augustinmunkar efter kvarlevorna. En lokal invånare visade dem till kyrkan Sant’Aurea, nära ruinerna av den gamla hamnen. Där hittade de resterna under kyrkans altare. Upptäckten bekräftade att Monikas grav ursprungligen hade funnits i området.
En äldre uppgift om att en kanik från Arrouaise på 1100-talet skulle ha stulit kroppen och fört den till Frankrike avfärdades. Den historiska vändpunkten kom i april 1430, när påven Martin V gav augustinorden tillstånd att söka efter och ta hand om relikerna.
Relikerna kom till Rom på palmsöndagen
På palmsöndagen 1430 kom Monikas reliker till Rom. Ankomsten omgavs enligt tidens berättelser av mirakel och stark folklig vördnad. Först placerades de i San Trifone, augustinernas första kyrka i området Campo Marzio.
Relikerna stannade där i tjugo år. De vaktades av silverlampor som hade skänkts av de första augustinska tertiarierna, fromma kvinnor som såg Monika som förebild.
År 1455 fastställdes den slutliga platsen under påven Calixtus III. Relikerna överfördes högtidligt till basilikan Sant’Agostino, där de fortfarande finns i ett särskilt kapell. De hade då flyttats från Ostia till Rom med tillstånd av påven Martin V.
En stenbit hittades 1945
Berättelsen om graven och berättelsen om relikerna följer inte samma väg. Graven identifierades i Ostia på 1400-talet, medan relikerna fick sin romerska placering först genom augustinordens initiativ och påvligt tillstånd.
År 1945 hittades dessutom ett fragment av en gravsten på gården intill den nuvarande kyrkan Sant’Aurea. Stenen kan ha återanvänts i en medeltida begravning. På den stod orden: «Här vilar den heliga modern Monikas kropp».
Historien har återgetts av Vatican News i en artikel av Josef Sciberras, sekreterare vid augustinordens historiska institut. Den beskriver en kedja av glömska, arkeologisk upptäckt och kyrklig överföring snarare än en obruten tradition kring graven.
