En grupp kontemplativa nunnor som ägnar sina liv åt ständig tillbedjan av det heliga sakramentet mötte påven Leo XIV på lördagen. I sitt tal beskrev han deras uppgift som ett sätt att bygga gemenskap i kyrkan genom bön, arbete och ett liv inför altaret.

Nunnorna tillhör Federation of the Holy Spirit, en sammanslutning med omkring 30 kloster. De flesta finns i Mexiko. Federationen grundades för 50 år sedan och omfattar ungefär hälften av kongregationens kloster i världen, enligt Vatican News.

Dag och natt inför det heliga sakramentet

Systrarna är medlemmar av Congregation of the Perpetual Adorers of the Most Blessed Sacrament, på svenska sakramentinerna. Deras liv består av tillbedjan av det heliga sakramentet dag och natt. De följer Augustinus regel.

Kongregationen grundades i Rom 1807 av den saliga Maria Magdalena av Inkarnationen. Den kontemplativa inriktningen innebär att nunnorna söker Gud i ett liv med tystnad, bön och arbete i klostret. Den ständiga tillbedjan är inte ett tillägg till deras liv, utan dess centrum.

”En strålande vittnesbörd”

Påven knöt deras kallelse till människans längtan efter Gud. Tillbedjan pekar, sade han, mot Kristus som har gjort sig till bröd och inbjuder de troende att förenas med honom i altarets offer.

”a radiant testimony to the gratuitousness of God, who sows within the human heart the desire to seek and contemplate His face.”

Leo XIV hänvisade också till Augustinus tolkning av brödet och vinet på altaret som sakramentet för de troendes enhet i Kristus. Därifrån drog han en slutsats om kyrkans liv: det behövs en eukaristisk spiritualitet, förstådd som en spiritualitet för kyrklig enhet i kärlek.

Klostren som platser för gemenskap

Nunnorna ska enligt påven låta Kristi ansikte i det heliga sakramentet stråla ut i världen. Deras särskilda karisma ska märkas i ett klosterliv där bön och arbete hålls samman med tillbedjan och gemenskap mellan systrarna.

Formuleringen gav klostren en roll som går längre än den egna bönen. Genom sin livsform ska de vara ”vävare av gemenskap”, med trådar av tillbedjan, arbete och vardagligt systerskap. Påven lade därmed tyngdpunkten på hur den kontemplativa kallelsen tjänar kyrkans enhet.

Mötet avslutades med en uppmaning att leva invigningen åt Gud med förnyat hopp och en vilja till helighet. Leo XIV sade också att troheten mot evangeliets gamla och ständigt nya vishet är den bästa vägen för dem som, ledda av den helige Ande, ägnar sig åt att älska Gud och sin nästa.