Ukrainas befolkning lever fortsatt med följderna av kriget. Efter Angelusbönen söndagen den 6 september riktade påven Leo XIV en ny appell mot våldet, förstörelsen och de attacker som nyligen drabbat flera städer och civil infrastruktur.
Han uttryckte sin solidaritet med människor som under flera år har levt med ångest och rädsla. De senaste angreppen har enligt påven lett till att oskyldiga människor dödats. Vatican News rapporterar att hans ord kom efter den regelbundna bönen på Petersplatsen.
Hopp om återupptagna förhandlingar
Påven knöt sin vädjan till de försök som nu görs för att få igång förhandlingarna igen. Han sade att han hoppas att insatserna ska ge konkreta resultat och skapa utrymme för diplomati.
Några uppgifter om vilka aktörer som deltar i försöken eller om tidpunkten för eventuella samtal gavs inte i samband med appellen. Påvens fokus låg på vägen bort från angrepp och mot dialog.
Våldet har enligt hans ord drabbat både städer och civil infrastruktur. Han talade om dödsoffer bland oskyldiga och om den långvariga oro som kriget har skapat för befolkningen.
En ny appell efter Angelusbönen
Påven formulerade sin uppmaning som en ny vädjan om att våldet ska upphöra, att förstörelsen ska stoppas och att hjärtan ska öppnas för dialog och fred. Han bad också om fortsatt bön för Ukraina och för andra konflikter i världen.
Den avslutande bönen gällde samförstånd mellan människor och länder. Påven bad att samdräkt ska få överhanden i alla världens konflikter, utan att ange någon särskild politisk lösning för Ukraina.
Appellen innehöll därmed både en bedömning av det akuta läget och en uppmaning till diplomatiskt arbete. Först nämndes attackerna och deras följder. Därefter riktades blicken mot förhandlingar, dialog och fred.
Våldet och de civila följderna
Påvens uttalande kom efter nyheter om våldsamma angrepp i flera ukrainska städer. Den civila infrastrukturen hörde till det som hade drabbats. Hans hänvisning till dödade oskyldiga människor gav uttalandet en tydlig humanitär inriktning.
Samtidigt beskrev han befolkningens situation som en erfarenhet av långvarig ångest och rädsla. Det var mot den bakgrunden han upprepade kravet på ett slut på våldet och på en öppning för samtal.
Något besked om en vapenvila eller ett undertecknat avtal följde inte. Påven uttryckte i stället hopp om att de pågående försöken att återuppta förhandlingarna ska leda till konkreta frukter.
