Familjer som drabbas av missbruk, våld och fattigdom behöver en kyrka som stannar kvar, sade påven Leo XIV vid ett möte om drogmissbruk i Latinamerika. Han beskrev familjen som den första platsen för omsorg, riktning och förebyggande arbete.
Mötet hölls på torsdagen på initiativ av Påvliga kommissionen för Latinamerika. Deltagarna arbetar vid trosbaserade center med stöd, förebyggande insatser, återhämtning och återintegrering av unga som påverkats av droger. Enligt Vatican News kom deltagare från Asien, Afrika, Europa samt Nord- och Sydamerika.
Familjen som den första skyddsmiljön
Leo XIV kallade familjen för den ”inhemska kyrkan” och sade att den löper genom hela arbetet mot drogmissbruk. Där får livet näring, omsorg och riktning, enligt påven. Han sade också att det inte finns något bättre skydd mot droger än en god familj.
Samtidigt beskrev han de villkor som kan bryta sönder familjer. Drogmissbruk, våld, att barn rekryteras till kriminalitet, fattigdom och brist på möjligheter kan föra människor till samhällets utkant. Lidandet finns på flera kontinenter. ”suffering and hope know no borders,” sade påven.
Uppgiften för kyrkan är därför inte begränsad till behandling av den enskilde. Den ska också följa familjerna och möta den sociala utsatthet som omger missbruket.
Tro och forskning ska arbeta sida vid sida
Påven beskrev mötet som en plats där fyra former av samarbete möts. Den första gäller kyrkans arbete med internationella organisationer mot drogmissbruk. Kommissionen samarbetar bland annat med Amerikanska staternas organisation, OAS, och Latinamerikas och Karibiens biskopsråd, CELAM. Samarbetet ska bidra till att utbilda människor för trosbaserade lokala organisationer.
En annan bro går mellan tro och vetenskap. Kyrkan vill inte konkurrera med neurovetenskap, psykiatri eller folkhälsoarbete. Den ska i stället bidra med sin syn på människan och med evangeliets ljus, utan att ersätta medicinsk eller social kunskap.
En kyrka som blir kvar
En tredje bro går mellan kontinenterna. Människor med gemensamma mål kan dela erfarenheter, hopp och pastoralt arbete. Den fjärde består i att kyrkan och andra kyrkliga gemenskaper använder tron som ett gemensamt språk för konkret kärlek till människor som lider av beroende.
Leo XIV knöt an till påven Franciskus ord om att kyrkan måste beröra människors misär och deras lidande kropp. Han uppmanade Påvliga kommissionen för Latinamerika och alla som arbetar mot beroende att fortsätta följa dem som lämnas utanför.
”Må kyrkan vara familjen för alla som lämnats vid vägkanten”, sade han. Kyrkan ska, enligt påven, stanna upp, komma nära, visa medkänsla, vårda sår, ge näring och bli ett hem.
