I Vélingara i södra Senegal har en polsk nunna blivit känd som Néné Soukabé, ”barnens mor”. Syster Chrysologa Mnich öppnade där ett center för undernärda barn 1993, efter år som sjuksköterska i stadens klinik.

Namnet kommer från pulaar. Det fäste vid henne efter att centret hade startat och har följt hennes arbete sedan dess. Verksamheten började i liten skala, med två rum: ett som kontor och förråd och ett annat med åtta sängplatser.

Behovet syntes på kliniken

Som sjuksköterska mötte syster Chrysologa mödrar vars barn redan var svårt sjuka. Hunger och fattigdom präglade vardagen för många familjer. För spädbarn kunde den låga födelsevikten bli livshotande.

”When I was working as a nurse in the Vélingara clinic, mothers often came to us with their children. The babies were in critical condition. After visiting Kolda, I saw a Сenter for malnourished children opened by our sisters there. I realized that Vélingara needed such a center too.”

Uppgifterna om Senegal visar ett fortsatt stort behov. Enligt Global Nutrition Report lider ett av tio barn under fem år av akut undernäring. Bara tio procent av spädbarn mellan sex och 23 månader får en kost som bedöms vara tillräcklig. Bland kvinnor i fertil ålder har 52 procent anemi.

En fjärde ed om barmhärtighet

Syster Chrysologa ville redan som barn bli sjuksköterska och missionär. Båda målen blev en del av hennes religiösa liv. Hon gick med i barmhärtighetssystrarna av den helige Karl Borromeus.

Förutom de tre traditionella klosterlöftena avlägger systrarna ett fjärde: löftet om barmhärtighet. För syster Chrysologa blev det en grund för missionsarbetet. I Vélingara tog löftet form i vården av barn och i stödet till deras mödrar.

Centret öppnade den 13 september 1993

Den 13 september 1993 började centret ta emot barn. Syster Chrysologa hade sett en liknande verksamhet i Kolda och ansåg att Vélingara behövde en egen plats för behandling och återhämtning.

Starten blev svår. Efter den första regnperioden översvämmades lokalerna. Ändå fortsatte arbetet. De två rummen var från början avsedda för åtta sängplatser, men intresset var större. ”Och detta var för 30 sökande!”, berättar missionären enligt Vatican News.

Berättelsen om centret rymmer också en religiös tolkning. Syster Chrysologa har beskrivit utvecklingen som följd av många mirakel och sagt att hon var säker på att arbetet var Guds verk. För barnen och deras familjer har det samtidigt handlat om mat, vård och en plats att komma till när kliniken inte räckte.