Kong Haralds gravferd hålls i Oslo domkyrka onsdagen den 9 september klockan 13. Därefter gravläggs han i Det kungliga mausoleet på Akershus slott. Dagen efter firas en rekviemmässa i St. Olav domkyrka i Oslo med bön för kungens själ.
En minut av stillhet klockan 13
Strax före ceremonin ringer kyrkklockorna över hela landet tre gånger. Klockan 13 följer en minuts stillhet. Kollektivtrafiken stannar där det är möjligt. Stillheten avslutas klockan 13.01 med tre nya klokslag.
Försvarsmakten skjuter samtidigt en sørgesalutt från nio saluttpliktiga stationer. Saluten består av 21 skott, med 30 sekunders mellanrum. Platserna är Akershus festning i Oslo, Bergenhus festning, Fredriksten festning i Halden, Kongsvinger festning, Haakonsvern orlogsstasjon, Kristiansten festning i Trondheim, Oscarsborg festning, Setermoen leir och Vardøhus festning.
Domstolarna pausar sin verksamhet under gravferden så långt det går. Skolor och förskolor rekommenderas att hålla öppet, men skolorna kan låta elever följa ceremonin på tv. I flera kommuner ordnas storskärmar, bland annat i Oslo, Sarpsborg, Drammen, Alta och Melhus.
Kistan förs till Slottskapellet
Den 31 augusti bar kungafamiljen kistan genom Slottet och in i Slottskapellet. Fram till den 8 september kan allmänheten passera kistan och ta ett sista farväl.
Kardinal Christophe Pierre representerar påven Leo XIV under gravferden. Pater Ole Martin Stamnestrø, biskoplig vikarie för själavård och gudstjänst i Oslo katolska stift, följde överföringen på skärm.
«Jag väntar de dödas uppståndelse och det eviga livet.»
”Det var fint att se”, sade han enligt Katolsk.no.
Rekviemmässa med bön för kungen
Den katolska rekviemmässan dagen efter gravferden blir kyrkans bön för den avlidne. Enligt Katolska kyrkans katekes, paragraf 1022, möter människan efter döden en personlig dom. Kyrkan talar om möjligheten till det eviga livet hos Gud, om rening och om den slutliga skilsmässan från Gud.
Det innebär inte att kyrkan uttalar en säker dom över en enskild människas slutliga tillstånd. I mässan ber katoliker för den döde och överlämnar honom åt Guds dom och barmhärtighet.
Den offentliga ceremonin i Oslo domkyrka blir samtidigt en nationell samling. Kyrkorna ringer, trafiken stannar och människor får följa gravferden på plats, via tv eller på en skärm i den egna kommunen.
