Datong har fått en biskop efter mer än 75 år utan en offentligt erkänd ledare. Paul Liu Honggang vigdes och installerades den 31 augusti, i den senaste raden av kinesiska biskopsutnämningar som genomförts enligt avtalet från 2018.

Påven Leo XIV har sedan sitt val förra året sett flera sådana utnämningar följa samma modell. Kinas patriotiska katolska förening väljer kandidaterna internt. Namnen skickas därefter till Rom för godkännande, innan installationen sker enligt en tidtabell som samordnas mellan Peking och Vatikanen.

Datong får en biskop efter tre generationer

Liu är medlem av den statligt stödda föreningen och har länge räknats som en anhängare av dess linje. Han tillhör därmed den grupp som allt oftare tar plats bland fastlandets biskopar. Samtidigt har vissa utnämningar pekat mot att även personer med bakgrund i den så kallade underjordiska kyrkan kan accepteras.

På den tekniska nivån har processen fungerat bättre än under åren före avtalet. Då valde och installerade kinesiska myndigheter biskopar utan hänsyn till Rom, ibland utan att Heliga stolen ens informerades i förväg.

Installationerna hålls borta från offentligheten

Den kinesiska staten kräver att varken kandidat, tid eller plats ska offentliggöras i förväg. Källor i Rom med kännedom om avtalet säger att regeringen inte vill att installationerna ska bli offentliga samlingar, oavsett om de får en positiv eller negativ karaktär.

Att Rom offentliggör en utnämning samma dag som installationen sker har därför blivit återkommande. Det ger näring åt frågan om hur stort inflytande Vatikanen faktiskt har över processen. Samtidigt visar ordningen hur ovanlig överenskommelsen är: kyrkliga utnämningar sker inom en ram där staten kontrollerar det offentliga genomförandet.

Statlig kontroll präglar kyrkans vardag

Bakom den smidigare utnämningsprocessen finns konflikter mellan staten och katoliker i Kina. De berör lekmän, präster och vissa biskopar. Kyrkliga källor i Kina och Rom beskriver problemen som strukturella, inte som enstaka lokala avvikelser.

«It is everywhere, it is both policy and priority, that much is clear.»

Uttalandet, återgivet av The Pillar, beskriver en bedömning att den statliga linjen gäller brett och är prioriterad. En annan fråga gäller kyrkans geografiska indelning. Peking vill att stiftsgränserna i huvudsak ritas om efter provinsernas och storstädernas gränser. Tecken från Vatikanen tyder på att Rom kan vara berett att ge efter även där.

Förnyelsen 2028 närmar sig

Avtalet ska enligt den planerade tidsordningen förnyas 2028. Fram till dess återstår frågan om den nuvarande ordningen kan hålla samman den kinesiska kyrkan på medellång sikt.

En fungerande procedur har minskat risken för öppna konflikter kring nya biskopar. Den har inte löst motsättningen mellan statlig styrning och kyrklig självständighet. Om skillnaden består kan en ny splittring växa fram, även om den ännu inte har tagit form som ett offentligt brott.