Tre präster från stiftet Down and Connor har sjungit tillsammans sedan skoltiden. Nästan två decennier efter sitt internationella genombrott fortsätter The Priests att framföra sacred music som en del av sitt prästämbete.

Fäderna Martin O’Hagan, Eugene O’Hagan och David Delargy började sjunga tillsammans på en internatskola i Nordirland under 1970-talet. Senare fortsatte de i Rom, där de studerade vid det Påvliga irländska kollegiet.

Ett skivkontrakt kom oväntat

Vändpunkten kom 2008. En representant för Sony hörde de tre prästerna sjunga och föreslog ett album med präster som medverkande. Gruppen skrev kontrakt på trappan till Westminster Cathedral och spelade in sitt första album, The Priests, samma år.

Skivan sålde nära två miljoner exemplar världen över. Därefter kom albumen Harmony 2009, Noël 2010 och Alleluia 2016. En samlingsskiva, Then Sings My Soul: The Best of The Priests, gavs ut 2012.

Framgången förändrade inte gruppens grund. Alla tre har fortsatt sitt arbete i stiftet Down and Connor, där de har tjänstgjort i 35 år.

”Mitt prästämbete finns där”

För David Delargy är konserterna inte ett avbrott från kyrkans uppdrag. Han beskriver musiken som ett sätt att nå människor som inte alltid möter kyrkan i en församling eller vid en mässa.

”For me, I don’t leave my priesthood behind me or to the side when I’m performing or singing on the stage. My priesthood is there, and I am ministering through the means of sacred music for those who, if you like, are the congregation rather than the audience,”

Musiken kan enligt Delargy bära lovsång, fred och bön, men också följa människor genom svårigheter. Han hänvisar till Augustinus formulering att den som sjunger ber två gånger.

”Sacred music in its essence is prayer”, säger han i den intervju som EWTN News har publicerat.

Romresan knöt gruppen till kollegiets hundra år

The Priests återvände nyligen till Rom för att uppmärksamma hundraårsjubileet för det Påvliga irländska kollegiet. Firandet innehöll en musikalisk pilgrimsfärd till några av stadens historiska kyrkor. Andra präster och troende från Irland deltog.

För de tre sångarna är kollegiet en gemensam del av historien. Där studerade de innan de återvände till sitt stift och började sina långvariga uppdrag där.

Gruppen beskriver musiken som evangelisation, men lägger inte fram den som ersättning för prästämbetet. Sången är i stället ett annat sätt att utöva det. Delargy säger att Gud kan använda även deras ”poor little voices and instruments” för sina egna syften.