Omkring 60 000 människor samlades i Rimini den 22 augusti när påven Leo XIV besökte det 47:e Meeting for Friendship Among the Peoples. Han talade om kärlek som grund för fred och om vänskap som en väg mellan människor och folk.

Mötet arrangeras varje år av den internationella rörelsen Communion and Liberation. Leo XIV anlände till den italienska staden efter ett kort besök i San Marino. I auditoriet hälsade han deltagarna spontant och sade att den starkaste applåden borde gå till Jesus Kristus.

Kärlek som motkraft till våld

Talets centrum var frågan om hur ett samhälle kan byggas när konflikter, gränser och motsättningar präglar politiken. Påven knöt resonemanget till undervisningen från sina närmaste företrädare om social vänskap, brödraskap och mänsklig gemenskap.

Med hänvisning till Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes beskrev han tiden som en period av ansvar för människan. Kärleken, sade han, är inte en privat känsla vid sidan av samhällslivet utan grunden för ett brödraskap.

“love is the force that can transform the world.”

Leo sade också att människans värdighet som Guds barn pekar mot det som förenar människor före olikheter, separationer och konflikter. Därifrån kan människor känna igen sig i varandra, lyssna och bygga vänskap. Det gäller både enskilda personer och folk.

En realism som inte gör fiender av människor

Påven ställde denna syn mot det han kallade en falsk realism, där sinnen, ord och nationer rustas för nya konflikter. Den katolska kulturen bör i stället svara med barmhärtighetens realism, sade han.

I den hållningen finns inga människor som för alltid måste behandlas som fiender. Även motståndare är bröder, och mötet med dem kräver att man ser dem i ögonen och tar emot dem med uppriktighet. Resonemanget var riktat mot en politisk och social logik där avståndet mellan grupper blir ett mål i sig.

Leo återkom till Jesu kors och till tanken att ondskan inte kan besegras genom mer ondska. Frälsningens väg beskrevs i stället som en väg där kärleken blir både livets lag och metoden för att övervinna det som bryter ner gemenskap.

Unga som tecken på en öppen framtid

De unga i publiken fick en särskild plats i talet. Påven beskrev dem som ett tecken på att framtiden är ett löfte, inte ett hot. Deras uppgift är att vittna om en kärlek som fortfarande kan väcka hopp.

Kärleken, sade han, sätter människor i rörelse, bryter passivitet, väcker kallelser och får människor att ta risker. Till deltagarna riktade han en uppmaning att söka vägen tillsammans och bygga en värld präglad av fred och kärlek.

Besöket i Rimini blev därmed både ett möte med en stor katolsk rörelse och en offentlig presentation av ett återkommande tema i Leo XIV:s tal: gemenskap måste börja med den konkreta människan, inte med institutioner eller gränser.