Longyearbyen samlade på söndagen katoliker till en jubileumsmässa, hundra år efter den första katolska mässan på Svalbard. Biskop Erik Varden ledde mässan i Svalbard kyrka, där även representanter för Den norska kyrkan deltog.
En mässa i världens nordligaste kyrka
Jubileet blev en samling för att tacka för ett århundrade av katolsk närvaro och själavård i ett av världens nordligaste bebodda områden. Svalbard kyrka i Longyearbyen byggdes 1957 och är i dag platsen för den katolska gemenskapens gudstjänst när präster och andra kyrkliga företrädare kommer till ögruppen.
Bland de koncelebrerande prästerna fanns pater Andrzej Kościukiewicz, kyrkoherde i Vår Frus kyrka i Tromsø, och pater Rafał Ochojski, ställföreträdande delegat i Tromsø stift. Företrädare för Caritas och den katolska gemenskapen i Tromsø deltog också.
Representanter för Den norska kyrkan var med under mässan. Det gav jubileet en ekumenisk prägel.
Ögruppen som bild för människans utsatthet
I sin predikan utgick Varden från Svalbards landskap och historia. Han jämförde den arktiska vildmarken med den öken där de första kristna munkarna sökte sig undan. Tillbakadragandet handlade enligt honom inte om förakt för andra människor, utan om att frigöra sig från illusioner och möta sig själv inför Gud.
Att möta sig själv innebär också att möta sin sårbarhet. Varden ställde den mot samtidens tilltro till tekniska framsteg och människans möjlighet att behärska tillvaron. Svalbard blev i predikan en plats där den föreställningen prövas av mörker, stormar och avstånd.
Katolsk.no återgav också en berättelse som Varden tog upp efter den norske upptäcktsresanden och tidigare sysselsmannen på Svalbard, Helge Ingstad. På 1930-talet besökte Ingstad en jägare som hade levt länge isolerad i den arktiska vildmarken. Mannen var fysiskt frisk, men ensamheten hade påverkat honom djupt. När andra människor till slut kom fram väckte deras närvaro, enligt Ingstad, ”något av orolig glädje”.
En hundra år gammal sjöresa
Den första katolska mässan på Svalbard ägde rum under helt andra villkor än dagens jubileum. Besökare anländer nu med flyg och kan använda mobiltelefoner med 5G. För hundra år sedan innebar resan en lång sjöfärd. Omkring 900 kilometer iskallt vatten skilde ögruppen från det norska fastlandet.
Varden konstaterade att sådant som distraherar människor på andra platser också följer med till Svalbard. Samtidigt finns där en konkret påminnelse om beroendet av andra. Den som lever avskilt kan hålla dörren stängd mot mörker och oväder, men väntar ändå på att någon ska komma genom snön och knacka på.
