Den amerikanske författaren Wendell Berry avled den 31 augusti, 92 år gammal. Under sex decennier skrev han om jordbruk, natur, lokalsamhällen och ett enklare liv från sin gård i Kentucky.

Hans dotter Mary bekräftade dödsfallet för The New York Times. Dödsorsaken var inte omedelbart känd. Uppgifterna har också publicerats av EWTN News.

Gården blev hans litterära arbetsplats

Berry föddes i Louisville den 5 augusti 1934. Han studerade engelska vid University of Kentucky och skrivande vid Stanford University. Senare undervisade han i engelska vid University of Kentucky och vid New York University.

Från 1965 fram till sin död bodde och arbetade han på gården Lane’s Landing i Henry County. Där skrev han romaner, dikter och essäer. Texterna kretsade ofta kring landsbygdens liv, matens ursprung och människans ansvar för den miljö hon brukar.

Berry blev en ovanlig samlingspunkt i amerikansk offentlighet. Miljöliberaler, kristna självhushållare, förespråkare för lokal mat och konservativa naturvårdare kunde känna igen sig i hans kritik av storskalighet och beroende. Han reste mycket men förblev en försvarare av det lokala.

En kritiker av företag och dödsstraff

Storföretag och bolag fick återkommande kritik i hans böcker och artiklar. Kolbolag hörde till hans tydligaste motståndare. Han motsatte sig också dödsstraffet och uppmanade vid ett tillfälle sin hemstat att avskaffa det helt.

Berry såg gemenskap och ömsesidig hjälp som svar på sociala konflikter. För honom började politiken inte främst i nationella program, utan i relationerna mellan människor, på gårdar och i lokala samhällen.

År 2012 tilldelades han National Humanities Medal av president Barack Obama. Samtidigt höll han fast vid en självkritisk syn på sitt livsprojekt. I en formulering från 2002 beskrev han sig som någon som hade stått på ”två förlorande sidor”: försvaret av den vilda naturen och försvaret av de människor som lever av jorden.

En religiös röst utanför kyrkans institutioner

Berry döptes baptist men stod på avstånd från organiserad religion. Han beskrev sig vid ett tillfälle som en ”skogskristen”. Hans texter fick ändå många kristna läsare, även katoliker.

Den katolska skribenten Anna Keating skrev i America Magazine 2017 att hans filosofi kunde ge katoliker ett motmedel mot flera av samtidens problem. Berry samarbetade också kort med det katolska St. Catharine College i Springfield, Kentucky, kring ett jordbruksprogram. Högskolan stängde 2016.

Hans religiösa språk var knutet till skapelsen och till kärleken som en praktisk kraft. Det gick hand i hand med hans krav på ansvar: naturen skulle inte betraktas som en tillgång skild från människan, och människan fick inte behandlas som ett hinder för naturvård.

Historien fanns också i den egna marken

Under de ras- och kulturkonflikter som präglade 2020 stämde Berry University of Kentucky för att hindra att en muralmålning som ansågs rasistiskt kränkande togs bort. Samtidigt erkände han den historiska skuld som fanns i den egna familjens bakgrund: ”people were once bought and sold here by my people.”

Den motsägelsen var central i hans författarskap. Han försvarade platsen, men inte utan att granska våldet och orättvisorna som hade format den. Hans böcker förband det konkreta arbetet på en gård med frågor om ansvar, arv och möjligheten att leva annorlunda.