OSLO. Familjer stod tillsammans på Karl Johan när hundratals soldater marscherade fram inför kungens statsbegravning. Pater Torbjørn Holt följde ceremonin från första raden vid Universitetsplassen och såg ett land där gamla ritualer möter ett nytt medielandskap.

Familjerna samlades på Karl Johan

Den första timmen talade människor livligt med varandra. Familjer hade tagit sig in till staden. Föräldrar berättade för sina barn hur de själva hade upplevt kung Olavs begravning 1991.

Sedan började ceremonins praktiska delar. Hundratals soldater från alla försvarsgrenar passerade platsen och ställde upp på båda sidor av gatan. En så stor militär närvaro i huvudstaden förekommer enligt Holt bara vid en statsbegravning.

Begravningen hade planerats under flera år. Det mesta var genomtänkt, skriver Holt i en text som publicerats av Katolsk.no.

Från en tv-kanal till världens nyhetskällor

När en norsk kung senast dog, i januari 1991, följde Holt sändningen på NRK. Begravningen ägde rum den 30 januari under en kall vinterdag och samlade många människor i centrala Oslo.

Då fanns bara en tv-kanal i Norge. Tryckta tidningar kom ut med sorgkant. Internet var i praktiken en dröm, eller ett mardrömsscenario, hos science fiction-författare. World wide web lanserades senare samma år, och den första norska webbplatsen kom två år därefter.

I dag läser Holt Vårt Land tillsammans med New York Times, The Guardian och ett stort antal andra nyhetskällor. Under statsbegravningen använde människor sina mobiltelefoner både som kameror och som källor till nyheter från medier över hela världen.

Kungahuset som spegel

Holt frågar vilket Norge som tog avsked av sin kung denna vecka. Hans svar knyter an till förändringen i samhället och till hur landet ser på sig självt.

Han återger en kommentar från Facebook-skaparen Arnold Olsen: ”Det sier mye om Norge at dronningen kunne gå i slottsparken og se blomsterhavet ved sin statue.” Kommentaren nämner också hovets egna möbelsnickare, en hovchef med manbun, en kvinnlig biskop med rastaflätor, en schaman och ett bonusbarnbarn med fotboja i den närmaste kungafamiljen.

I samma uppräkning finns en invandrare som stortingspresident, Åge som sjunger ”Jørgen Hattemaker” i kyrkan samt europeiska kungligheter och statsledare som går i procession genom Oslos gator. Olsen avslutar med att han är stolt och glad över att bo i landet.

Tradition och förändring i samma procession

Holt skriver att de som planerade statsbegravningen, däribland personer han känner, sannolikt hade många av dessa perspektiv med sig i arbetet. Kung Haakon VIII var myndig innan internet kom till Norge. När hans begravning nu följdes av människor med mobiler och globala nyhetskällor blev kontrasten synlig.

För Holt blev statsbegravningen därför en stark upplevelse. Norge hade förändrats, men samlades fortfarande kring en kunglig begravning, en procession och en offentlig ceremoni i huvudstaden.