Helsingfors katolska stifts biskop Raimo Goyarrola har disputerat vid Östra Finlands universitet om andlighetens betydelse i palliativ vård. Avhandlingen behandlar hur svårt sjuka människor kan få vård som omfattar mer än kroppens funktioner.
Vård i livets slutskede kopplas ofta till frågan om eutanasi. Men forskningen har ett annat fokus. Den undersöker hur patienter kan få god vård långt innan de sista dagarna och hur deras andliga behov kan identifieras som en del av det medicinska arbetet.
Avhandlingen växte fram under pandemin
Arbetet började ta form under coronapandemin, då Goyarrola började samla in sitt forskningsmaterial. Några år senare förändrades hans vardag kraftigt. År 2023 utsågs han till biskop i Helsingfors stift.
Studierna fortsatte vid sidan av stiftsarbetet. Ibland fanns en timme på kvällen för avhandlingen. Den korta tiden fick räcka till läsning, analys och skrivande.
Det är ovanligt att en katolsk biskop disputerar i medicin under de mest arbetskrävande åren av sitt ämbete. För Goyarrola blev arbetet samtidigt en fortsättning på hans tidigare medicinska och pastorala intresse.
Patienten ska inte förstås bara biologiskt
Utgångspunkten är att människan inte kan förstås enbart som en biologisk varelse. Allvarlig sjukdom påverkar också frågor om mening, lidande, relationer och död. Därför behöver vården kunna uppmärksamma patientens andliga behov utan att reducera dem till en medicinsk diagnos.
Palliativ vård börjar enligt biskopens syn inte först när döden närmar sig. Den kan behövas tidigare, när sjukdomen förändrar en människas liv och när vården måste hantera både fysiska symtom och existentiell oro.
Andlighet i livets slutskede uppfattas som viktig, enligt Goyarrola. Det handlar inte bara om religiösa ritualer. För en patient kan det också gälla frågor om hopp, försoning, rädsla eller det som ger livet sammanhang.
Försvaret tog nästan tre timmar
Arbetet kulminerade i juni, när biskopen försvarade sin avhandling vid Östra Finlands universitet. Över hundra personer deltog. Diskussionen blev omfattande och disputationen pågick i nästan tre timmar.
Den livliga diskussionen stärkte hans uppfattning att ämnet inte enbart hör hemma inom medicinen. Det berör också kyrkans själavård och vårdpersonalens sätt att möta människor som befinner sig i en utsatt situation.
”Jag fick känslan att ämnet verkligen berör människor”, säger Goyarrola enligt Katolinen.fi.
Avhandlingen ger därmed inte ett nytt inlägg i debatten om eutanasi. Den riktar blicken mot vårdens vardag: hur en svårt sjuk person blir lyssnad på, hur andliga behov kan komma fram och hur patienten kan få behålla sin mänskliga helhet genom sjukdomens sista skede.
