Fjorton människor dog den 10 augusti när en övergiven gruva rasade i den informella bosättningen Nkaneng nära Rustenburg och Marikana i Sydafrika. Katolska kyrkans ansvarige biskop för rättvise- och fredsfrågor säger att dödsfallen inte kan avfärdas genom att kalla de omkomna illegala gruvarbetare.

Thulani V. Mbuyisa av Kokstad är kontaktbiskop för Justice and Peace Commission inom Southern African Catholic Bishops’ Conference, SACBC. I en intervju med Crux beskriver han olyckan som ett tecken på ett brutet samhällskontrakt och kräver att ansvar utkrävs av fler än dem som arbetade nere i gruvan.

Fjorton dog i en övergiven gruva

Gruvan hade inte längre någon reguljär drift. Den typen av övergivna guld- och platinagruvor används ändå av tiotusentals så kallade hantverksgruvarbetare. Vissa gräver egna schakt efter fyndigheter. Andra går ner i gamla gruvor utan fungerande skyddsutrustning eller andra säkerhetsåtgärder.

Arbetet kan pågå i veckor under jord. Många av gruvarbetarna är papperslösa migranter. De rör sig i en sektor där staten, tidigare gruvbolag och lokala aktörer har olika delar av ansvaret, medan arbetarna själva bär den direkta risken.

Fattigdom trots mineralrikedom

Sydafrika har mineraltillgångar som uppskattas vara värda mellan 2,5 och 3,5 biljoner dollar. Guld och platina har länge varit en grund för landets ekonomi. Samtidigt lever samhällen ovanpå fyndigheterna med extrem fattigdom och hög arbetslöshet.

För Mbuyisa gör den kontrasten olyckan till mer än en fråga om en enskild rasrisk. Människor söker sig ner i farliga gruvor eftersom andra försörjningsmöjligheter saknas. När de sedan omkommer finns en risk att deras status som migranter eller obehöriga arbetare används för att avsluta diskussionen.

”these were human beings whose lives had value.”

Orden ingår i biskopens svar på frågan om hur de döda bör beskrivas. Han säger att lagar måste följas, men att samhället inte kan nöja sig med att sätta etiketten ”illegala gruvarbetare” på de omkomna och sedan gå vidare.

Efterlyser granskning av villkoren

Mbuyisa menar att fokus måste riktas mot de villkor som gång på gång driver människor till platser där döden går att förutse. Det handlar om arbetslöshet, fattigdom, migrationsstatus och avsaknad av säkra arbetsplatser, men också om vilka aktörer som tjänar på mineralerna.

Att arbetarna saknar tillstånd förändrar inte, enligt biskopen, deras människovärde. Staten måste upprätthålla lagen, men också granska varför människor tar sådana risker och varför farliga övergivna gruvor kan fortsätta fungera som arbetsplatser.

Katolska kyrkans rättvise- och fredskommission i södra Afrika har därmed placerat kollapsen i en större ekonomisk och social fråga. De fjorton dödsfallen gäller inte bara ett ras i Nkaneng, utan också ett system där landets mineralrikedom inte har gett de närmaste samhällena trygghet eller arbete.