Kung Harald V:s död lämnar Norge i sorg. Biskop Erik Varden skriver att norska katoliker med tacksamhet överlämnar den avlidne kungen åt Guds barmhärtighet och ber för drottning Sonja och kungafamiljen.
En kung utan ego
I en text som publicerats av Katolsk.no beskriver Varden Harald som helt och hållet kung, så hängiven sitt folk att det egna jaget inte stod i vägen. Kungen bar enligt biskopen nationen på ett föredömligt sätt och gav ett stort exempel på hängivenhet.
”Vi har vetat oss vara sedda, kända och uppskattade av honom”, skriver Varden. Han talar också om kungens omsorg och om den värme som många upplevde sig omslutna av.
Förlusten blir därför personlig för många, menar biskopen. ”Vi känner oss plötsligt faderlösa, omgivna av en dånande frånvaro”, skriver han.
En kunglig ceremoni i Nidarosdomen
Harald V och drottning Sonja signades till kungagärningen i Nidarosdomen söndagen den 23 juni 1991. Det var biskop Finn Wagle som ledde ceremonin.
Varden knyter minnet av ceremonin till kungens offentliga uppgift. Harald framställs inte bara som statschef utan som en person vars närvaro under årtionden blev en del av nationens liv.
Döden som en övergång
Biskopens text placerar sorgen i en kristen bön. Döden beskrivs som en övergång från liv till Liv. Den som nu har gått denna väg är, skriver Varden, den älskade kungen Harald V.
”I dag ska du i fred finna din bostad, ditt hem ska vara hos Gud”, lyder den citerade bönen.
Varden skriver att kungens bortgång berör norska katoliker särskilt. De ber för honom och rekommenderar honom i vördnad och tacksamhet åt Guds kärleksfulla barmhärtighet.
Också drottning Sonja och resten av kungafamiljen omfattas av bönen. I texten finns samtidigt en påminnelse om ordningen efter ett regentdödsfall: ”Kungen är död, leve Kungen!”
