San Marino blev scen för påven Leo XIV:s syn på artificiell intelligens, politisk makt och människans ansvar. Besöket i den lilla republiken och ett möte med katolska parlamentariker gav samtidigt en bild av påven som lärd, återhållsam och svår att placera politiskt.

Två tal under helgen påminde Vatikanens bevakare om tre saker: Leo XIV är augustinier, hans tänkande är väl genomarbetat och det återstår att se hur han vill styra. Det senare är fortfarande en öppen fråga.

AI ska tjäna det gemensamma bästa

Vid ett möte med International Catholic Legislators Network talade Leo om behovet av mänsklig intelligens före och bakom den artificiella. Han kopplade tekniken till vishet, samvete och kärlek – inte som fromma tillägg, utan som villkor för att tekniken ska kunna användas rätt.

“the world does not need an artificial intelligence that diminishes humanity; rather, it needs human intelligence enlightened by wisdom, political authority guided by conscience and technological innovation directed by charity.”

Resonemanget fortsatte i frågeform: Hjälper tekniken människor att bli mer broderliga och mer ansvariga inför sig själva och varandra? För Leo är det den centrala prövningen. En teknisk lösning räcker inte om den försvagar människans ansvar eller gör politiken underordnad verktygen.

I samma sammanhang hänvisade han till kyrkans sociallära: varje människas okränkbara värdighet, det gemensamma bästa, egendomens universella bestämmelse, subsidiaritet och solidaritet. Dessa principer ska ge vägledning när nya tekniker bedöms. De ska också avgöra vem som bär ansvaret när systemen får större räckvidd.

San Marino gav ramen för maktfrågan

På lördagen talade Leo till San Marinos Capitani Reggenti och till landets lagstiftare. De två statscheferna väljs av ett parlament med 60 ledamöter och sitter i sex månader. Rollen är i huvudsak symbolisk, men republiken har en ovanligt lång politisk historia.

San Marino har funnits sammanhängande sedan 300-talet och brukar beskrivas som världens äldsta fortfarande existerande republik. Enligt traditionen grundades landet av Marinus och Leo, stenhuggare från Dalmatien som flydde den sista stora romerska förföljelsen av kristna. De levde som eremiter innan de tog emot vigningen.

Den historien gav ett konkret sammanhang åt Leos tal om politisk auktoritet. Makt behöver enligt honom styras av samvete och riktas mot det gemensamma bästa. Teknisk innovation får då inte bli en rival till människan, utan måste förbli ett redskap.

Augustinus finns under ytan

Augustinus skrev i Guds stad att kunskap utan kärlek inte gör människan bättre. Den kan i stället blåsa upp henne och lämna henne med tom ordsvada. För kyrkofadern var kunskap utan kärlek demonernas egendom.

Det perspektivet ligger nära Leos formuleringar om AI. Han visar inte upp sin lärdom, men den finns i hur han skiljer mellan kunskap, vishet och ansvar. Där finns också en augustinsk vaksamhet mot krafter som låter människan tro att hon själv blivit måttet på allt.

Crux beskriver Leo som augustinier fullt ut, men lämnar frågan om hans regeringsstil öppen. Talen ger vissa ledtrådar: människans värdighet först, makt under samvetet och teknik i det gemensamma bästas tjänst. Någon färdig politisk modell har han däremot inte lagt fram.