Under Casagrandentalo vid Aurastranden i Åbo finns grunderna till den medeltida Heliga Andens kyrka. I byggnadens källare ligger också en gravplats för omkring 650 katolska avlidna.

Gravarna gömdes efter reformationen

Heliga Andens kyrka försvann ur stadsbilden efter reformationen. Tillsammans med kyrkan föll de katolska gravarna i glömska under flera hundra år.

De begravda var inte adelsmän. I stället för vapensköldar finns andra tecken på deras liv och arbete: en plog, ett ankare, en kvarnsten och höstackar. Föremålen berättar om människor som hörde till stadens vardag, inte till dess översta samhällsskikt.

Gravplatsen och kyrkans grundmurar ligger i Casagrandentalo, Linnankatu 3. Huset står vid Aura å, mittemot Åbo domkyrka. Platsen räknas som en del av den äldre stadskärnan, där Casagrandentalo har bevarats som en av de historiska byggnaderna.

Benito Casagrande blev platsens väktare

Den katolske arkitekten Benito Casagrande har fått en central roll i att bevara platsen. Han är riddare av Malta och har under lång tid arbetat för att skydda Åbos äldre bebyggelse.

Katolinen.fi beskriver hur intresset för Heliga Andens kapell växte fram genom kontakter mellan präster. En första hänvisning kom från präster i Borgå lutherska församling. Senare uppmanade Marko Tervaportti skribenten att tala med Casagrande.

Kontakten togs med stöd av kyrkoherden i S:t Birgittas och den salige Hemmings församling. Därmed knöts den undanskymda gravplatsen till den katolska församlingen i dagens Åbo.

”Människolivets värde försvinner inte i döden”

Casagrande har enligt beskrivningen berörts starkt av de människor som begravdes under huset. För honom handlar platsen inte bara om byggnadshistoria eller stadsplanering, utan också om hur de döda behandlas.

Den kristna tanken som förs fram är att människans värdighet inte upphör med döden. Människan är skapad för Gud och tillhör Gud även efter döden. I kapellet får den tanken en konkret plats: under ett hus i Åbos gamla centrum, bland grundstenar och gravar.

Heliga Andens kapell är därför både ett historiskt rum och en påminnelse om den katolska närvaron i den medeltida staden. Kyrkan är borta, men platsen för dess döda finns kvar.